Nästan två månader senare

Som jag nästan anade så skulle den här bloggen få lida av att en ny liten människa trädde in i min tillvaro, för jag har inte läst en enda bok, inte en enda rad. Jag tror aldrig jag varit så uppslukad av livet som jag är nu, om jag ska vara helt ärlig så är jag bara mamma just nu, i alla fall är det så det känns. Maken var ledig i sex veckor vilket var så skönt, för att hinna vänja sig vid allt det nya. Nu har jag varit själv med mina småttingar i några dagar och jag måste erkänna att jag övar tålamod hela dagarna, för här är det två viljor som drar åt olika håll hela tiden och jag undrar för mig själv om jag klarar detta så kan jag nog klara allt. Kanske är det därför jag tagit ett beslut under dom här veckorna som förvånat mig, men som känns helt rätt, jag blir inte bibliotikarie utan tar upp mina präststudier igen till hösten. Men som det är nu så är jag som sagt mamma, till dom mest underbara tröttande varelser, men som jag är så tacksam för. Så vad det blir av den här bloggen får jag se, kanske blir det mer om livet än om böcker just nu, jag hinner inte ens sakna dom.

Nu är jag äntligen mamma till två

underbara söner, i torsdags eftermiddag föddes den mest perfekta och underbara lilla Simon. Nu ska jag bara försöka njuta av dom två små jag har här hemma, men vem vet jag kanske hinner läsa lite emellan. Men just nu befinner jag mig i just mamma - bebis bubblan och där är jag trött men lycklig.

Det går snabbt

att bli fast i ännu en Jo Nesbo deckare, PANSARHJÄRTA är då inget undantag. Jag kan konstatera att jag och Harry Hole fungerar väldigt bra ihop.

Den här bloggen befinner sig i en form av koma

Ja det blir inte så mycket skrivande på den här bloggen just nu, och inte beror det på att jag inte läser, utan mer på att hela jag är i något form av väntande läge. På tisdag är det precis tre veckor kvar innan bebisen i magen är beräknad och hela jag är inne i en bubbla, jag känner efter, tänker och längtar. Så när jag väl befinner mig framför datorn så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, jag läser böcker jag gärna skulle skriva om, men jag har som ingen riktig skrivork just nu. Så jag vet faktiskt inte hur mycket det kommer bli skrivet på ett tag, jag kommer absolut inte lägga ned denna blogg, jag bara låter den gå på lite sparlåga ett tag, men fortsätter att läsa era bloggar, det tröttnar jag inte på.

En av årets bästa böcker

Det här är en bok som jag kommer att vara tacksam för att den kom i min väg, den här boken gör mig lycklig när jag läser, jag känner att jag på något sätt växer när jag tar del av Murakamis tankar om löpning, skrivande, livet, ensamheten och tidens gång. Haruki Murakami är en av mina favorit författare så jag visste att boken säkert skulle vara bra, men den här boken är en riktig pärla, så här personlig har han nog aldrig varit tidigare. Skulle bara önska att man gav ut lite mer av hans böcker på svenska, dom kommer alldeles för sällan.

En sådan bok som VAD JAG PRATAR OM NÄR JAG PRATAR OM LÖPNING, passar min sinnesstämning just nu, bebisen i magen är fixerad, jag har gått 35 veckor och nu börjar väntan på när den lilla ska välja att titta ut, mindes från förra gången att dom här veckorna var speciella, man känner efter hela tiden, jag vill helst att den håller sig i magen så länge som det går, men som sagt man vet inte, det är som att leva i det okända, där förlossningstankar följer en på dagarna och en stegrande bebislängtan. Vem är det som finns där i min mage. Så böcker är inte riktigt vad jag går och tänker på just nu.

Det här med högar

En hög håller på att växa hos mig, den växer några centimeter för varje vecka och inte tycks denna stanna i växt heller. Jag pratar om min bokhög vid sängen, det började med två, tre böcker nu är den ett antal böcker högre. Jag får inte nog av att hämta hem och reservera mig för nya böcker från biblioteket, det går däremot inte lika fort att läsa dom. Men det här beteendet har jag haft så länge jag kan minnas, jag får inte nog av böcker som ligger där vid sängen och lockar mig till läsning. Det är tur att dom skickar påminnelser i tid från biblioteket när lånetiden börjar närma sig sitt slut, så att jag antingen kan snabbt läsa ut boken, låna om den, eller tvingas lämna tillbaka den. Jag gissar att jag aldrig kommer att få nog av att bygga högar.

En hyllning

Idag när jag satt på biblioteket och pustade ut efter att gått något varv på stan, (känner mig som en åttioåring i kroppen, det känns som hela jag är en blytung kropp som jag drar runt på, graviditeten närmar sig det stadiet när jag vill att den lilla ska komma ut) då insåg jag att jag älskar biblioteket. Jag satt med två nya böcker som jag hämtat ut i famnen, två böcker jag inte skulle ha köpt själv, som kanske inte ens finns att köpa längre, jag kände mig två böcker rikare. Samma känsla känner jag när jag lämnar tillbaka dom böcker jag läst, att jag trivs med att känslan att nu ska någon annan få hålla i dom böcker jag läst, någon annans ögon skall få insupa texten och få en upplevelse olik min. Köpstoppet har på något sätt gjort mig friare och det är en känsla som gör det lätt att hålla mitt löfte om att inga nya böcker ska köpas på ett år, kanske fortsätter jag längre, vi får se. Till och med det faktum att jag har mycket mindre böcker i mitt hem än innan jag gjorde både rensning av böcker och bokhyllor, dom böcker som står i min enda bokhylla är dom jag älskar allra mest, dom som jag vill se varje dag, dom böcker jag vill minnas att jag läst, dom böcker som är mina vänner på ett sätt. Det här inlägget är en ren hyllning till biblioteket, som gör mitt köpstopp så mycket enklare, nästan till en form av njutning.

Jag vaknade upp till

Jag sov när dom meddelade att Mario Vargas Llosa har fått årets nobelpris, så stort intresse har jag för omvärlden just nu, lever mest i en egen liten bubbla. Jag kan däremot säga att jag har läst honom, inte på samma sätt som när Doris Lessing fick det, henne hade jag läst det mesta av, men en eller två böcker har jag faktiskt läst och tyckt om. Men jag känner ändå inte att jag är så intresserad av att upptäcka så mycket mer av denna man, inte just nu i alla fall. Är fortfarande besviken på att Oates inte fick det i år igen och tills dess hon får det, eller någon annan av min tre kandidater så kommer det vara en besvikelse varje år.

Bara ett konstaterande - om jag fick bestämma

Då skulle någon av dessa tre vinna i morgon, men det är ju bara vad jag tycker och önskar så där i hemlighet.

* Joyce Carol Oates

* Haruki Murakami

* Amos Oz

Jag skulle även ha skrivit John Updike men han gick ju bort för något år sedan, så han hann aldrig få det. Men jag kommer som vanligt stå som ett fån i morgon och inte ha en endast aning vem vinnaren är, men det positiva med den utgången är att jag får upptäcka ett helt nytt författarskap. Den enda nobelpristagare som jag verkligen hade läst innan hon fick det var Doris Lessing, hon är en av dom författare som står mitt läsarhjärta nära. Ja vi får väl se i morgon, men skulle någon av mina kandidater vinna då kommer nog mitt gravidjag gråta några tårar, för dom är aldrig långt borta nuförtiden.

Kom hem med dessa - en form av lycka

Igår var första dagen sonen och jag var hemma själva i den nya lägenheten och i den nya staden. Först lekte vi i lekparken, jagade en katt och sedan begav vi oss till stadsbiblioteket, hade riktigt roliga böcker att hämta denna gång. Varje gång Joyce Carol Oates kommer ut med något nytt så känner jag mig som ett barn i en godisaffär, jag bryr mig inte ett dugg om recensioner eller något sådant, jag älskar helt enkelt det mesta hon skriver i sitt eget namn, hon är den författare som berört mig allra mest. Så nu var det dags att hämta ut LILLA HIMLAFÅGEL, och Richard Yates EASTER PARADE, en bok jag hoppas en del på. Hans REVOLUTIONARY ROAD, är en bok som följt mig, det var något med den som inte riktigt har släppt. Så sonen fick springa runt, klättra upp på stolar och hämta böcker han inte hade tid att titta i, det är så min lilla son ser på biblioteket än så länge, hemma kan han sitta ned i ens knä och läsa någon minut, men inte på biblioteket och han gråter när vi går därifrån. Så i kväll ska jag förhoppningsvis krypa ned i sängen och börja läsa Lilla Himlafågel och känna den där formen av lycka när en bok jag längtat efter väntar.

Nu är det färdigt flyttat

I dag var första dagen i lägenheten och bokhyllan och böckerna är på plats, men med en insikt. Även fast man slänger 12 kartonger böcker på återvinningen så får inte dom böckerna man har kvar plats i bokhyllan, så det blir och skaffa en till. Jag är lite besviken, men det är kanske bra och få en till när köpstoppet en dag får sitt slut.

51 böcker, 51 historier

Jag har sedan detta år startade läst femtioen böcker, vilket ändå visar att jag hunnit läsa en del böcker. Kanske inte så många som jag gjorde innan sonen steg in i mitt liv, men vad gör det, jag är bara glad att böckernas världar inte försvunnit ut ur mitt liv. Men det som slår mig är hur många av dessa böcker kommer jag ihåg att jag läst, hur många har satt sin prägel inom mig, inte så många inser jag, kommer inte riktigt ihåg vilka jag läst. Ser på min läslista och det är sannings enligt bara några få som jag verkligen minns att jag läst, att dom följt med mig vidare, genom dagarna. Vissa böcker tycks vara sådana som lägger sig som en liten hinna över en och som kanske får en att känna, tänka lite annorlunda, som man är tacksam för att man fått chansen att ta del av. Sedan finns det någon form av brukslitteratur som man läser, tycker är någorlunda bra och som man sedan glömmer, eller rättare sagt inte tänker på. Så det jag inser är att litteratur kan vara så mycket, men för mig är det ändå en form av överlevnad, mitt sätt att andas, att vara, utan böcker skulle jag vara en annan person, en person jag inte kan föreställa mig. Så jag tackar all litteratur, den är min andning.

Återigen Danmark

För några år sedan läste jag den gudomligt fenomenala DEN STÄNGDA BOKEN, en sådan där bok som man inte kan hitta en mening som är fel, jag var helt uppslukad av den och sörjde när den tog slut. En intensiv bitterljuv historia om kärlek som aldrig blir, men som driver ett helt liv framåt. Så i lördags när jag och familjen besökte myrorna såg jag just den boken bland dom som såldes billigt, men eftersom jag har köpstopp och ett som jag följer så köpte jag inte den, även om jag ville och den kostade bara 30 kr. Sedan besökte jag i alla fall mitt andra hem stadsbiblioteket och bestämde mig för att se om Jette A Kaarsbo hade kommit ut med någon ny och till min stora glädje så hade hon det och den fanns inne. Så nu har jag börjat med DIN NÄSTAS HUS, och jag vet redan nu att den är bra, till och med riktigt bra, men den styrka som hennes förra roman tog tag i mig kommer inte den här göra. Men på kort tid befinner jag mig återigen i Danmark, och börjar tro att jag ska ta mig en närmare titt på detta lands litteratur.

Jag vill tipsa

Jag vill tipsa er alla om en blogg som jag tills nyligen inte vetat om, men som jag nu verkligen kommer att börja läsa: BOKSTADEN, där Ninni skriver på ett underbart ärligt sätt om böcker. Alltså ett tips från mig till er alla.

Den där Auster och Främlingen på Wildfell Hall

För någon dag sedan läste jag ut FRÄMLINGEN PÅ WILDFELL HALL av Anne Bronte, en bok som gjorde mig förvånad och samtidigt fylld av äkta läsglädje. För denna bok visade sig inte likna någon av hennes systrars romaner, den liknade inte mycket jag läst av den kvinnliga litteraturen under varken 1700-1800- talet. Här framträder en tung och svårmodig kärleksaffär fram, med missbrukets baksida som den stora följeslagaren . Här framträder också kvinnans utsatthet, att en kvinna har så få alternativ när hennes värld sakta rasar samman, här är det giftermålet som kvinnan varnas för i början i boken, hon varnas att tänka efter, att inte följa känslorna utan förnuftet. Anne Bronte skriver på ett väldigt konkret sätt, hon förskönar inte världen hon skriver fram utan låter den framträda som den är. Jag tyckte mycket om den här romanen och har därför hennes första roman AGNES GREY liggande bredvid sängen, hon hann bara skriva två romaner.

Nu har jag börjat läsa Paul Austers MANNEN I MÖRKRET och vad ska jag säga, jag är helt fast i denna mans bokvärld, i hans speciella sätt att skriva. Hur hans värld kryper in mig, fyller mig med glädje och uppfinnings rikedom. Den här mannen tröttnar jag aldrig på att läsa. Sakta men säkert så tar han sin bokmark inom mig, kanske kommer jag fastna för denna man som jag fastnat för Joyce Carol Oates värld som blivit en sådan stor del av mitt läsjag.

Vackra bloggar

Vill börja med att tacka dom som gett mig denna utmärkelse, Lisa och Tekoppen jag skulle vilja ge er en likadan, men eftersom jag nu inte får detta så lägger jag nu upp sju bloggar som jag läser så ofta jag kan.

Snowflakes in rain: den här bloggen är så full av allting, jag blir verkligen glad när jag läser denna, som sagt en av dom mest spretiga bloggarna, men också en av dom mest underhållande.

En full bokhylla är en rikedom: jag har läst den här bloggen i några år, och allra helst sedan jag insåg att hon och jag väntade barn samtidigt. Nu följer jag den för hennes intressanta inlägg, som får mig att tänka till.

Signes blogg: den här bloggen ligger lite ner nuförtiden, därför uppmanar jag henne att fortsätta blogga, jag saknar dig och din syn på böcker som så ofta får mig att känna igen mig.

Hermia Says: det här är den blogg jag följt längst och jag tröttnar aldrig på att läsa hennes tänkvärda inlägg, där passionen för böcker verkligen lyser igenom. Det här är bokbloggande av hög kvalitet.

Looking för Mr. Goodbook: den här bloggen får mig att drömma mig bort, att längta efter mer böcker att äga och läsa, här känns böcker vackra och nödvändiga.

Samtidigt hos Helena: en av dom bloggar som alltid följer mig, alltid underhållande och som jag saknar om jag inte läst den på ett tag.

Hannah och hennes blogg: en ny blogg för mig, men som känns som den förtjänar uppmärksamhet och som jag ser fram emot att läsa mer av.

Nu till sju saker om mig själv, ingen lätt uppgift

* Jag har läst till präst, han med ungefär fyra av fem år, när min tro inte längre fanns där och i dag ångrar jag inte mitt beslut.

* Det jag förutom böcker älskar allra mest att göra är att åka slalom

* En av mina stora drömmar är att en gång bli utgiven poet, jag skriver alltså

* Jag älskar att städa, skulle önska att jag hade mer tid till den sysselsättningen, innan jag fick barn så var jag pedant av stora mått, vad jag är nu är snarare motsatsen.

* Har läst Prousts På spaning efter den tid som flytt och älskade denna serie

* Jag är uppvuxen med tjugo draghundar

* Jag har i hela tretton år färgat mitt hår svart, den normala hårfärgen vet jag inte längre hur den ser ut

Det var nog allt jag hade att komma med

Så här ser du ut just nu utanför mitt fönster

Jag skulle inte ha något emot att flytta ut hit till havet för gott, att jag får uppleva havet från morgonen till kvällen är en lisa för min själ. Sonen och jag spenderar hela våra dagar här ute, för maken måste ha bilen och jag älskar det, även han. Vi har hittat våra rutiner, rutiner tycks vara a och o för ett litet barn, vi plockar lingon, slänger sand i havet, tittar på havet och bara är. På kvällen tar maken honom ut till fiskelägret som ligger här bredvid och jag kan pusta ut så där lite grann. Visst kan jag längta in till staden, men just nu mår jag bara bra ( trött är jag var jag än är).

I morgon ska vi lyssna på syskonet och fira att vi faktiskt har varit gifta i hela åtta år och jag ska hämta massa reserverade böcker på biblioteket. Nu ska jag snart få lägga mig och läsa, Anne Bronte är en väldigt intressant bekantskap

Det här med läsork

Jag vill verkligen läsa böcker, jag vill läsa så ofta jag kan och jag vill läsa i timmar, men jag kan konstatera att det inte riktigt blir som jag tänkt mig. Sonen sover en gång per dag mellan 1 - 2 timmar och jag slänger mig så fort jag får chansen ned i sängen och tar upp boken jag läser för tillfället, där upptäcker jag till min besvikelse varje dag att jag är för trött för att läsa, hela min kropp skriker efter vila och rättare sagt sova är vad jag gör. Samma sak inträffar kvällstid, jag är för trött. Det är mindre än tre månader kvar innan jag är beräknad att föda den lilla knatten i min mage och graviditeten, ta hand om en ettåring hela dagarna själv gör mig till en väldigt urlakad människa. Men jag tänker inte ge upp, jag kanske måste lära mig läsa även fast jag är trött, för att jag kommer vara trött några månader, år framåt. För jag saknar mina böcker.

Havet, måleri och en av systrarna Bronte

Har precis läst klart Carsten Jensens SISTA RESAN medan sonen tog en lång vila. Den här boken utspelar sig precis som Jensens förra VI, DE DRUNKNADE vid havet, på havet och livet runt havet. Det som skiljer sig är att den här boken handlar om en enda man Carl Rasmussen, en verklig dansk konstnär, som blivit känd för sina marinmålningar. Boken är en resa in i Rasmussens inre, en bok om en konstnärs kamp, emot det mörka han bär inom sig, emot en sorg han inte vill släppa fram. Boken rör sig hela tiden närmare ett sammanbrott, en önskan om att kanske våga mer än man klarar av, hur konsten i sig inte alltid visar det sanna. Jensen skriver med ett otroligt vackert språk, ett språk som känns, som får en att känna den krypande ångesten som sakta växer fram. Även om den här boken är inte är lika storslagen som den förra, så är den en mörk liten skatt, som bör läsas.

Nu ska jag börja läsa FRÄMLINGEN PÅ WILDFELL HALL, av Anne Bronte, den enda av systrarna Bronte jag ännu inte prövat på att läsa. Jag har egentligen inte så mycket förväntningar på henne, kan denna bok verkligen vara så bra som Svindlande höjder eller Jane Eyre, jag det får jag upptäcka själv. Men det lovar gott med ord på baksidan som konstnärsroman, hennes hemliga drömmar och önskningar. Så i kväll träder jag in mitten av 1800-talet igen.

På plats vid havet och hypnotisören

Flytten gick faktiskt nästan som på räls och nu har vi landat här ute vid havet, känns som ren lyx att få bo en månad med havet som närmsta grannen. Det är det första man ser när man stiger upp ur sängen på morgonen och sonen han stortrivs, har redan hittat sina första lingon. Under hela flytten och några dagar till har jag läst Lars Keplers HYPNOTISÖREN och återigen får min svårighet för deckare ännu en törn. För jag verkligen älskade boken, jag sögs in i den snabba, nästan gastkramande handlingen, kunde inte få nog av denna bok och har redan reserverat mig för nästa bok i raden av böcker som ska skrivas i denna serie.

Har alltså redan gjort mitt första besök på Umeå stadsbibliotek, maken fick hålla koll på sonen som bara älskar bibliotek, allra helst att plocka ut så många böcker ur hyllorna och placera om dom. Själv så upptäckte jag snabbt det stora problemet med ett bibliotek i en större stad, det är många som vill läsa samma böcker som jag, så köerna är längre än vad jag är van vid. Men jag är mer än glad än då över att befinna mig på ett bibliotek där böckerna jag vill läsa verkligen finns.

I kväll ska jag i alla fall börja läsa Carsten Jensens DEN SISTA RESAN, var helt lyrisk över hans förra bok VI, DE DRUNKNANDE. Så ha en bra kväll, här börjar mörkret sakta komma och jag är mer än tacksam över uppfinningen mobilt bredband, det har räddat min vistelse här vid havet, då maken börjar jobba i morgon och jag återigen är föräldraledig på heltid.

I morgon drar vi hit

I morgon lämnar den här familjen malmberget där vi bott dom senaste åren, det känns lite sorgligt, men mest bara bra och skönt. Börjar längta efter lite stadsliv igen, större bibliotek såklart och så bara Umeå. Men eftersom vi inte får tillgång till vår lägenhet förrän i oktober så ska vi bo ute i makens sommarstuga i en månad, den ligger helt underbart vid havet. Jag och sonen ska leka mulleliv och plaska i havet och sådant som små barn kan tänkas tycka om. Men eftersom jag inte vet hur det blir med uppkoppling och sådant just nu, så får vi se hur mycket det kommer att bli skrivit på den här bloggen den närmsta månaden. Men i oktober är jag tillbaka igen. Då ska jag ta itu med recensioner och sådant. Det som är skönt är att jag ändå hunnit läsa några böcker under denna flytt och pack period. Har precis börjat läsa HYPNOTISÖREN av Lars Kepler och måste erkänna att jag är redan så inne i boken att jag skulle vilja läsa den jämt. Ha nu en bra början på hösten alla bloggläsare.

Bara ett konstaterande

I dag slängde jag 12 kartonger med böcker på tippen, så är det med läslusten i den här staden jag lämnar. Möbler, skidor, porslin och annat gick åt som smör på flyttloppisen, men mina böcker brydde sig ingen om. Röda korset tog inte emot några böcker, inte återvinningsmarknaden heller, så det blev att slänga böckerna bland brännbart avfall.

Det här med recensionsex

Hela den här våren har det känts som det har förekommit en hel del debatter på olika bokbloggar om recensionsex, och jag har följt dom med intresse. Nu har jag själv börjat fundera vilket ansvar jag som bokbloggare har angående dom böcker som kommer till mig från olika förlag. Jag läser just nu en bok som skickats till mig på min egen begäran från ett förlag, redan från början kände jag att den här boken kommer jag inte ha så mycket gott och säga om, ska jag då skriva en recension där jag verkligen sågar boken, eller ska jag välja att inte recensera den alls. För det här med att såga böcker som jag själv velat ha skickat till mig gynnar ju inte förlaget. Visst om jag tyckt att boken bara varit halvdålig är en annan sak, men att såga en bok känns inte helt rätt. Ja som ni märker är det ett dilemma för mig, så vad tycker ni som får recensionsex sända till er att jag ska göra, vad gör ni?

Bokrensning, deckare och ett bra paket i brevlådan

Den första flyttförberedelsen vi gjorde var att jag rensade ur våra bokhyllor, eftersom jag tänkt på detta ett tag så visade det sig inte alls vara några problem att rensa ut, hade hur roligt som helst. Är så förundrad över mig själv, jag som har haft så svårt att skiljas från böcker, hade nu snarare svårt att behålla böcker. Hela tolv fulla kartonger av böcker ska säljas på vår loppis i helgen, skulle jag bo någon annanstans än här i norraste norr så skulle jag be er komma, men nu hoppas jag att mina böcker hittar nya hem. Det blev mer böcker till loppisen än vad som följer med oss ned till Umeå.

Eftersom mina tankar och läsork är lite varstans så är det här en deckar period, jag hittade en bok som jag inte ens visste att ja ägde i bokhyllan här hemma : 80 GRADER FRÅN VARMVATTNET av Karin Alfredsson, och som visade sig vara en deckare som jag blev oerhört berörd av. Kanske för att temat handlade om just kvinnors rätt att få välja över sin kropp, om rättigheten att kunna få välja att göra abort och om kvinnors olika förutsättningar till säkra förlossningar. Historien utspelar sig i Zambia och i centrum står den svenska läkaren Ellen Elg med ett oklart uppdrag i afrika. Jag drogs snabbt in i boken och den engagerade verkligen mig, det föddes nya tankar inom mig och kanske även att annat sätt att se på hur vi har det i Sverige och så mycket som vi tar för givet. Jag ska läsa mer av denna författare så fort jag får chansen.

Ett oväntat paket i brevlådan har gjort att jag ska påbörja en ny deckare i kväll BARA ETT BARN av Malin Persson Giolito, boken är ett recensionsexemplar från Piratförlaget. Har inte läst något av henne tidigare, men är lite nyfiken.

Ett tema denna sommar

Jag har precis börjat läsa DEN SISTA GREKEN av Aris Fioretos, en bok jag aldrig tror jag skulle börjat läsa om jag inte fått den av en släkting, samma som gav mig EN VÄRLD FÖR JULIUS. Och samma dilemma har uppstått med denna bok, jag hänger inte riktigt med i den här, det är alldeles för massa stråk i den här boken för att min gravidhjärna ska orka arbeta upp sig till normal nivå. Nu har jag inte hunnit så långt, och vet inte om jag ska orka fortsätta läsa den, inbillar mig att det nog är bra om jag ger den en chans, men efter att fröjdat mig åt Auster en tid så är jag lite kräsen. Är det någon som läst denna bok? och kan säga om den är värd att fortsätta att läsa. Ett tema denna sommar tycks vara böcker som gör mig lite förbryllad.

En barnbok för mig

På semestern så gjorde maken, sonen och jag en kort visit på Moderna museet, vi hann inte med utställningarna, men fiket och shopen hann vi besöka. Där köpte vi den här underbara barnboken, jag är helt hänförd över den (däremot inte sonen, men vilken bok bryr sig han nämnvärt om). Den är gjord i scanimation, en teknik som är besläktad med den i gamla tiders optiska leksaker, man har vidareutvecklat den tekniken med hjälp av avancerad datateknik. Jag älskar hela den här boken, texten värmer mitt hjärta och boken gör mig glad. Sonen får upptäcka böckernas tjusning i sin lilla takt :)

Nu är jag hemma igen och har en bekännelse

Semestrar är oftast väldigt roliga och givande, så även den här. Så fantastiskt att se vad som hänt med våran lillan son, hur han älskar att upptäcka världen, från att lärt sig plocka blåbär själv, till att springa runt och bara se allt, eller stunden när han vågade klappa sin första katt, dessa stunder är heliga, sådana man bevarar inom sig. Men det är nästan lika skönt att komma hem igen och få lite struktur på vardagen igen.

Jag som hade bestämt mig för köpstopp när det gäller böcker har syndat lite grann, två böcker flyttade ned i min resväska från antikvariatet Hundörat i Strängnäs. Jag som har blivit Paul Auster frälst den senaste tiden kunde inte motstå att köpa hans roman DÅRSKAP I BROOKLYN, jag har hunnit med att läsa två böcker av honom den här semestern och jag kan inte få nog av honom. Det börjar likna min besatthet av Oates, när jag föll för henne så vill jag bara läsa henne, plöjde böcker efter böcker och precis så säger min läslusta just nu, den vill bara ha Auster, jag längtar på dagarna att få lägga mig i sängen när sonen somnat och bara få insupa hans ord.

Den andra boken som flyttade ned i resväskan var J.D Salingers FRANNY OCH ZOOEY, blev förälskad i RÄDDAREN I NÖDEN, så jag hoppas denna bok är lika bra. Men nu är det slutköpt på ett tag, ska om några dagar börja rensa ut böcker i bokhyllan, vilka som ska flytta med ned till Umeå och vilka som ska antingen till återvinningen eller loppis.

Nu tar den här bloggen ett kort sommaruppehåll

Den här familjen drar på bilsemester och lämnar regn och mygg bakom oss för några veckor. Än så länge har jag inte valt ut min reselitteratur, har bara en svag känsla att jag inte kommer hinna läsa så mycket, men jag har ändå bestämt att ORAKELNATTEN av Paul Auster ska följa med, är smått kär i den där mannen just nu, är helt fast i IllUSIONERNAS BOK, och sidorna dansar förbi mina ögon. Så ha en fortsatt bra sommar, så hörs vi igen i augusti.

Den här författaren vill jag verkligen lära mig älska

I början av 90- talet så läste jag NEW YORK TRIOLOGIN av Paul Auster och tycke verkligen om den, sedan dess har jag inte läst en rad av denna man. Jag vet inte varför jag haft så svårt att närma mig denna mans verk, men någonting har fått mig att alltid avböja förslagen till att läsa honom. Vi har några av hans verk i vår bokhylla, men inte inköpta av mig. Jag tror jag har haft svårt för honom för hans storhet, alla älskar honom och jag har enbart känt ett avståndstagande. Hans fru däremot har jag svalt med hull och hår, Siri Hustvedt är en av dom största kvinnliga författarna i min värld och jag längtar alltid efter att en bok av henne ska komma ut. Men igår när jag läst klart EN VÄRLD FÖR JULIUS och var så där lite lättad att boken äntligen var slut, så gick jag in i vardagsrummet för att välja en ny bok ur våra bokhyllor och mina ögon föll på ILLUSIONERNAS BOK av just Paul Auster och min enda tanke var att jag verkligen vill lära mig att älska honom, för jag inbillar mig att hans värld har en hel del och ge mig. Och tala om lättnad när ögonen snabbt slukade texten i boken och jag fick lite gåshud av det jag läste, jag har hittat en ny författare att älska och botanisera bland ett antal nya böcker.

Dessa böcker

Jag har återigen börjat läsa en bok som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. EN VÄRLD FÖR JULIUS lät helt oemotståndlig när jag läste baksidan på boken och dom nästan fem hundra sidorna kändes inte alls speciellt jobbiga. Men nu när jag är inne i halva boken så är jag konfunderad, för berättelsen är mustig, intressant och Julius är en karaktär väl värt att lära känna, men ändå känns boken nästan tråkig, långrandig, blir lite seg av att läsa den. Boken har både ett hoppigt, spretigt språk och massa olika vändningar, så min hjärna hänger inte riktigt med, jag kommer på mig att tappa bort mig i texten. Det känns nästan som att boken vill säga för mycket. Men boken är absolut inte tillräckligt dålig för att ges upp, bara lite tråkig att läsa, vad säger man om det.

Rapport över en sommarvecka

Den här veckan har kanske inte gått i läsandets tecken, utan mer liknat hur semestern kommer se ut vissa veckor. Vi har haft besök av släktingar och därför lekt guider i några dagar. Har hunnit besöka Jokkmok, gått på fjäll och samemuseet, vandrat en liten bit på dundret, visat upp Gällivare och bara varit. Däremellan har jag faktiskt hunnit läsa ut SMÄRTANS HUS, återigen en Jo Nesbo deckare som jag verkligen blev fast i, det verkar som att jag är fast i Harry Holes värld. Nu ska jag bege mig till biblioteket för att hitta fler böcker av honom, jag undrar vad det är med sommaren och deckare, då ökar verkligen mitt deckar sug. Sedan fick sonen följa med mig och maken igår och lyssna på syskonets hjärtljud, det lilla parveln verkar ha det bra i magen och här hemma så funderar vi återigen vilket kön det kan tänkas vara på parveln i magen. Nu läser jag i alla fall om lilla Julius och hans värld i den peruanska överklassen och skrattar lite försiktigt för mig själv.

Det här blir min nästa bok att läsa

efter att jag läst ut den riktigt spännande SMÄRTANS HUS av Jo Nesbo, är ett stort fan av denna mans deckare om polismannen Harry Hole liv och leverne. Jag läser ytterst lite deckare, men denna mans böcker slukar jag med hull och hår och blir riktigt uppspelt av att läsa. Men efter den ska jag alltså börja läsa EN VÄRLD FÖR JULIUS av Alfredo Bryce Echenigue, en författare jag faktiskt aldrig hört talas om. Men tack vare att jag fick den som present idag så kanske jag återigen har upptäckt en författare som kan berika mitt liv.

Är ur läsfas

kan kanske bero på att om några timmar så tar maken ledigt i hela nio veckor och jag med honom. Denna sommar känns så full av förändring, flytt, barn i magen, rensa bort böcker, hinna resa lite grann och så bara vara. Samtidigt så känns det så där livspirrigt igen och det har jag nog saknat ett tag. Så just nu har jag inte riktigt ro att lägga mig eller sätta mig ned. Sommar känns just nu ändå underbar, om bara värmen skulle komma hit till mygglandet så skulle jag vara helt nöjd.

Det mysigaste stunden på dagen

är när sonen sover sina slumrar, och han ligger bredvid mig och småsnarkar medan jag läser frenetiskt i mina böcker. Då vet jag vad jag hör hemma. (här är han bara någon vecka)

Boken om E - en av dom vackraste kärlekshistorierna

Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa BOKEN OM E skriven av Ulla Isaksson, en tragisk bok om demens, en skildring av fasorna som kommer när någon går in i glömskans mörka salar. Det jag fick var en otroligt vacker kärleksskildring, en skildring av en man och kvinna som delat allt och plötsligt så finns det ingen bro längre mellan dom, en skildring hur vreden äter av Ulla, vreden över att det som dom delat inte längre tillhör henne, maken kan inte längre se henne och hon kan inte se honom. Boken är en självbiografi och handlar om hur allt förändras mellan henne och hennes make när han insjuknar i demens och vad som händer med henne och deras förhållande. Jag är helt gripen av denna bok, Ulla Isaksson visar sig vara en stor berättare, en genialisk stilist och en oerhört klok kvinna, jag är berörd in i märg och ben av denna bok och hoppas fler väljer att läsa den.

Det här är några

av dom böcker jag har planerat att läsa denna sommar. John Fowles är jag redan bekant med sedan jag läste den briljanta romanen Illusionisten, som är en av dom där böckerna som jag tycker alla borde ha läst. Steinbeck är även det en av mina favoriter, det är alltid lika roligt att stifta bekantskap med nya verk av honom. Men Ulla Isaksson har jag däremot ännu inte hunnit läsa något av, den här boken berör mig personligen då det handlar om en nära anhörig som förändras och försvinner allt längre in i demensens mörker, men det känns viktigt att få läsa en sådan bok. Så det visade sig att det var inga problem att hitta böcker att läsa på hemmafronten.

Den här boken upptäckte jag i min bokhylla

Det här är en av dom böcker som ska säljas på loppis eller helt enkelt lämnas till röda korset, men innan dess så ska jag läsa den. Lösningen på mitt sommar dilemma är löst, jag ska läsa böcker ur mina egna bokhyllor, det blir mitt sommarprojekt.

Vad ska man läsa så här i sommartider

Jag har upptäckt att jag denna sommar inte har planerat alls för vad jag ska hinna läsa, även fast sommaren inte skiljer sig så mycket från min vanliga vardag som föräldraledig, förutom att maken också är hemma. Vi delar på den lille. Så när jag började tänka på vad jag skulle ta med mig på semestern kom jag inte på en enda bok som jag är sugen på att läsa, så finns det några som har något bra förslag på skön sommarläsning. Är öppen för alla förslag, vill bara ha in lite nytt blod i mitt bokläsande.

Vad gör man

om man inte tycker om huvudpersonerna i den bok man läser, det är ett litet dilemma för mig just nu. Har inte stött på det här problemet tidigare, eller i alla fall inte på det här sättet. Nu kommer jag på mig att jag inte vet hur jag ska förhålla mig till den text jag läser, eller om jag ens ska orka fortsätta läsa boken. Som sagt det är ett dilemma.

Idag har varit en nervös dag

Jag har idag varit på ultraljud för att äntligen för första gången fått se det lilla miraklet jag har i magen. Precis som förra gången har jag varit nervös i några dagar, man vill ju så innerligt att allt ska vara bra med det lilla livet som lever i min mage. Och precis som förra gången så var det så mäktigt, det blir som mer verkligt, som att graviditeten går in i ett nytt skede. Det visade sig bara vara bra där i magen och jag kunde andas ut, kändes som jag fylldes med syre igen och blev så där riktigt lycklig. Nu hänger det fyra små bilder av den lille på kylskåpet och det andra barnet roar sig med att plocka ur saker ur garderoben. Vissa dagar är bättre än andra.

Tacka vet jag produktivitet

Ibland när jag inte har så många intressanta böcker på gång, då brukar jag roa mig med att gå in på adlibris och se om någon av mina favoritförfattare har någon bok på gång. Idag har jag haft en sådan morgon och till min glädje har jag sett att riktigt bra böcker är på gång. Till att börja med så har jag såklart funnit att en ny bok av Joyce Carol Oates är på gång med titeln LILLA HIMLAFÅGEL och alla ni som har läst den här bloggen ett tag vet att jag är ett fanatiskt fan av denna kvinnas alster och jag älskar verkligen att hon är så produktiv, visst allt är inte lika fenomenalt, men inget är riktigt dåligt däremot. Varje bok har något att ge, så till hösten så har jag denna bok att se fram emot. Sedan så fann jag att den lysande Siri Hustvedt också ska komma ut med en ny bok, en form av memoarbok med titeln DEN SKAKANDE KVINNAN: ELLER EN HISTORIA OM MINA NERVER. Så redan nu så känns bokhösten verkligen rolig och då har jag också hunnit flyttat till en större stad och har återigen tillgång till större bibliotek, för jag har infört från och med nu ett ett års KÖPSTOPP av böcker, som jag har bestämt mig för att hålla.

Avvägar och Stalins kossor

Har precis börjat läsa AVVÄGAR av Tawni O´Dell och är redan lika fast som jag var när jag läste hennes senaste roman på svenska KÄRA SYSTER. Hennes bokvärldar utspelar sig i Pennsylvanias bergstrakter, karga miljöer, nedlagda industrier, gruvor och människor som lever i perferin. Jag älskar hennes sätt att beskriva både människor och miljöer, det känns lite som hur jag tror det är till viss del att leva häruppe där jag bor. Men även här är jag bara en åskådare, ingen som riktigt har den riktiga inblicken. Men jag är som sagt helt fast i hennes böcker.

Sedan har jag läst klart STALINS KOSSOR av Sofi Oksanen och är inte helt tagen av denna bok, utan jag är nog mer tudelad. Jag tycker det är en helt genialisk skriven bok om hetsätning i dess alla olika former, där beskriver författaren en kvinnas kamp mot något som hon aldrig kommer vinna över, hur det här med mat och ätande kan handla om något helt annat än att bara äta. Hon beskriver så klart hur det är att konstant behöva något för att döva, för att dölja en skam som följer en. Sedan har hon velat ge en förklaring till varför huvudpersonen har fått ätstörningar och det är där jag tycker boken faller, jag kommer på mig att jag nästan skummar sidorna som utspelar sig bakåt i tiden i Estland och det gör att jag inte tycker boken riktigt sitter ihop. Det är vad som skiljer hennes senaste roman UTRENSNING, som gjorde ont i både kropp och själ, varje ord flöt in i en, den var helt briljant. Men jag kommer fortsätta läsa böcker av denna författare, men med kanske lite mindre förväntningar.

Nu ska hela lasset bort

Vi ska ju flytta i slutet av den här sommaren och då använde oss av en flyttfirma, en rätt dyr utgift, så vi ska bara ta med oss det vi allra helst vill ha. Helt enkelt en utrensning, vilket jag bara tycker är skönt. Men denna utrensning gäller även mina böcker, jag måste helt enkelt bara behålla dom jag värdesätter mest. Konstigt nog blir jag glad vid tanken, att bara behålla dom av värde. Jag går redan och tittar i bokhyllan och pekar ut dom som ska lämnas in till röda korset, eller säljas på loppis. Jag har insett att jag helt enkelt har för mycket böcker, böcker som bara står i bokhyllan i väntan på att bli lästa, men som aldrig kommer att bli det. Så nu är det snart dags att börja med befrielsen, för det är faktiskt så det känns.

Nu ska jag ta tag i den här bloggen igen

Har varit lite av en torka i mitt bloggskrivande, men nu börjar jag landa i livet igen. Har ändå läst några böcker sedan jag skrev sist. Har hunnit läsa Emma Hambergs nya roman BADDAREN, men den kommer jag att recensera lite senare. Den boken följdes av en bok som jag aldrig varit sugen på att läsa men som jag nu plötsligt bestämde mig för att läsa, Åsa Linderborgs MIG ÄGER INGEN, en roman som jag blev helt förälskad i. Åsas porträtt av en far som vill så mycket, men som ändå inte räcker till, är ett av dom finaste porträtten av en far som jag läst dom senare åren. Åsa skriver så vackert och kärleksfullt om sin far som äts upp av ett tungt jobb, och ett liv som inte blev som det var tänkt. Om en man som för mig känns som han är fast i sig själv, oförmögen att ta sig ur det bojor vi själv skapar inom oss. Jag blev helt enkelt rörd när jag läste den här boken. För alla föräldrar tror jag innerst inne vill sitt bästa för sina barn, men vi är bara människor, ibland svaga och ibland så starka som vill vara.

Igår började jag på Sofi Oksanen STALINS KOSSOR och ännu har jag inte riktigt kommit in i den, men jag hoppas verkligen att den här ska vara lika bra som hennes bok UTRENSNING, som är en av årets stora läshändelser för mig.

Beslut har tagits

Jag har haft några riktiga tänkar dagar och vänt på allt ut och in. Men nu är det bestämt vi flyttar till Umeå i sommar, känns som att chansa var det enda alternativet. Livet blir inte alltid som det var tänkt. Jag ser verkligen fram emot att få bli umebo igen, bo i en större stad, ha ett riktigt bra bibliotek i närheten, där Jon kan få härja och jag få läsa massor av bra böcker som jag inte behöver köpa och att få ha pilgatan i samma stad. Och till nästa höst få börja studera igen. Så fördelarna övervägde nackdelarna. Man kanske måste våga chansa ibland.

Ett personligt inlägg

Har ingen stor lust att blogga om böcker, trots att jag läser lite då och då. Det är så mycket som händer nu. För någon dag sedan fick vi veta att min man inte fick den heltidstjänst han sökt i anslutning till Umeå, däremot fick han veta att han kunde få en annan tjänst på samma arbetsplats men att den inte var en tillsvidare tjänst utan endast i 18 månader, men med chans till förlängning. Först reagerade jag med att vi kan inte ge upp den fasta tjänsten han har här, men nu vet jag inte längre. Jag vill helt enkelt inte bo kvar i malmberget och det är så svårt att få en fast tjänst i Umeå, så det kanske tar år innan den chansen kommer och känslan av att bo här i flera år gör mig inte direkt upprymd. Jag vill börja plugga, komma till en större stad där jag kan känna mig mer hemma än vad jag gör här. Så ska man våga chans med snart två barn, jag som endast kan få lite strödagar inom äldrevården och det om tidigaste om ett år och ska börja plugga utan studiemedel. För att man hoppas att livet ska bli bättre för hela familjen någon annanstans och för att ens svärmor snart för två år sedan fått diagnosen alzheimer och vi är dom enda som kan ta hand om henne i Umeå.

Nu blev det mer personligt än vanligt, men jag går i så många tankar just nu.

I morgon far vi hit

för sista gången på ett bra tag och jag kommer sakna våra resor till den fantastiskt vackra staden Tromsö, för mig är den som en liten sagostad där fjord, fjäll och stad smälter samman till någon form av poesi. Skulle jag helt få välja så skulle jag vilja flytta hit, men det är bara en dröm som jag har och det är drömmar som vi lever på. Så vet ni inte vart ni ska resa i sommar så res hit.

Det enda jag gör nu är

att läsa och läsa, sonen har bestämt sig för att ha en riktig sovdag och jag är en urusel hemmafru. Jag ligger i sängen och slukar sidor och sidor i en av årets bästa böcker, LILLA STJÄRNA av John Ajvide Lindqvist, gud vad den här författaren är bra. Ville bara säga detta och snart återkommer jag med lite recensioner som fått vänta nu när jag är i läsartagen.

Nu är Lilla stjärna i mitt hem och Hagman snart utläst

Igår fick jag äntligen åka och hämta LILLA STJÄRNA av John Ajvide Lindqvist på biblioteket, en bok som är en av årets stora bokhändelser för mig, MÄNNISKOHAMN trollband mig så att jag knappt kunde lägga ifrån mig boken, jag hoppas även på detta denna gång, men man vet ju aldrig.

Annars så läser jag VÄNNER FÖR LIVET så fort jag kan, snart kan jag komma med en recension över denna bok som gör mig tudelad, ibland är den helt lysande och ibland blir jag nästan generad över vissa dialoger, men för det mesta är den just helt lysande. Kan verkligen säga att som Per Hagman skriver, så skriveringen, ingen berör hans ämnen på just det sättet som han gör. Det är just hans tankar, hans livsyn som jag både känner igen mig i och som jag beundrar. Men som sagt en recension väntar runt hörnet.

Förutom böcker så känns det som maj månad mest handlat om resande, i helgen drar vi åter ut på vägarna, då för att besöka fantastiska Tromsö, så lästiden infinner sig inte alltid, men jag tager vad jag får.

Per Hagmans omslag är så fina

Fick äntligen min Per Hagman roman igår, kändes som jag väntat i evighet och det är nog sista gången jag väljer att förhandsbeställa en bok från adlibris, det känns som det skulle gå lika fort att bara beställa den när den kommit ut. Jag har hunnit läsa några recensioner av boken och det känns som att man kan välja att läsa boken på olika sätt och då blir omdömet om boken väldigt olika, jag är fortfarande helt säker på att jag kommer att älska den. Om ni vill läsa två av recensioner så finns ju SVD och DN, som tycker väldigt olika. För mig är Per Hagman just Per Hagman, än författare som följt mig i massor av år och som jag har en genuin kärlekshistoria till.

Och om ni ännu inte läst något av denna man så måste ni bara läsa hans självbiografi

ATT KOMMA HEM SKA VARA EN SCHLAGER, en av dom senaste årens bästa svenska romaner.

Drar till kära Umeå för några dagar

Det betyder självklart ett besök på KAFÉ PILGATAN, kan inte tala med nog varm om detta ställe. Det var just ett sådant här ställe som jag så innerligt önskade fanns när jag bodde i Umeå. Sedan blir det en tur till stadsbiblioteket, Bibliotekskafét och allt annat som jag vill visa upp för min son, även om jag inte tror han bryr sig så mycket. Men det jag mest ska göra är att supa in lite nostalgi och lite framtidstro när jag besöker denna kära stad.

Bokhyllor på vift

I detta hushåll så gapar många av hyllorna i bokhyllorna tomma, det beror inte på brist på böcker, för det är mer än överfulla hyllorna några rader upp. Nej det beror på en liten marodör till son, en son som tycker sina barnböcker är föga intressanta, däremot är mammas böcker högsta prioritet. Så fort han får syn på en hylla med böcker som han når till så travar han dit med en bestämd blick och ett leende på läpparna och sedan börjar massakern. Han plockar ut den ena boken efter den andra, första tittar han på dem, kanske smakar, sedan tappar han dom i golvet och fortsätter med nästa. Och jag som är så rädd om mina böcker är inte lika glad, jag är rädd om dom och lillemans tår. Så nu så vet jag inte riktigt vad jag ska göra av alla böcker som inte har någon plats längre, kanske det här är min chans till en rensning av mina bokhyllor och kanske får några av dem lämna mitt hem, så kanske det är bra och ha en liten marodör ibland.

Leveransavisering, Båten och en av årets bästa böcker

Just nu går jag i väntans tider, okej jag är gravid, men det jag väntar på är att Per Hagmans VÄNNER FÖR LIVET ska dimpa ned i brevlådan. Vissa böcker verkligen längtar man efter att få läsa. Men när jag inte går och spanar efter brevbärarens bil så leker jag med lilleman, som endast vill gå nuförtiden, han stapplar omkring här hemma och är så lycklig över att just han kan gå själv och så har jag börjat läsa BÅTEN av Nam Le. Och det jag funnit är en debutant som behärskar novellkonsten på ett genialt sätt. Hans noveller är otäckt bra skrivna och bär på ett mörker som hugger tag i en. Så jag fortsätter läsa Båten med en sådan där läsarlycka som inte sker så ofta.

Sedan har jag läst klart Sofi Oksanens UTRENSNING, en bok som kommer att följa mig länge. Dess historia är grym, den visar på vad människor verkligen är kapabla till och vad människor är kapabla till att överleva. Fyra kvinnors historia där det goda och det onda går hand i hand. För mig uppstod funderingar just kring det faktum att det finns varken renodlat onda människor och inte renodlat goda, vi är enbart människor. Det här var en tuff historia att läsa och jag fascineras att en sådan ung människa som författarinna är kan skriva en sådan här bok, med sådana tunga ämnen och på ett språk som flödar av skrivarlusta och genialitet. Hon får mig att rysa, så bra är hon. Så nu blir det fler böcker att läsa av henne, STALINS KOSSOR, står på tur.

Nu har jag börjat med den här

Nu har jag börjat att läsa UTRENSNING av Sofi Oksanen, som jag varit tudela till att läsa. Men efter att ha läst vad SNOWFLAKES IN RAIN skrev då fanns det inget val, självklart skulle jag läsa den. Hon fick mig att verkligen vilja läsa den, så bra var denna recension. Och nu är jag fast.

Hon är grym

Just nu läser jag Sara Stridsbergs DARLINGRIVER med en intensitet, det känns som boken kräver att jag stiger in i denna romans värld utan förbehåll och gör Dolores, Lo och mödrarna till mina vänner. Låter det trasiga, skärvorna, fettet, fostren, sjukdomarna stiga in i mig. För det känns som boken innehåller en sanning som jag bör höra, lystra till. Sara Stridsberg skriver som ingen annan svensk författare, hon närmare sig från olika håll författare jag älskar, hon ser igenom världen på ett sätt som jag helt enkelt måste lära mig något av. Hon är helt enkel en grym författare och jag som älskade hennes förra roman DRÖMFAKULTETEN, är inte besviken denna gång, hon gör det igen. Hon kan göra det mest smutsiga, fula, äckliga, groteska vackert och det är en gåva som gör henne speciell. Hennes värld slukar mig.

Dagens stora händelse

Är att jag ska hämta Sara Stridsbergs DARLINGRIVER på biblioteket, jag har längtat att få läsa den och nu är det inget annat som jag vill läsa. Längtar också att få läsa LILLA STJÄRNA av John Ajvide Lindqvist, MÄNNISKOHAMN, är en av dom bästa böcker jag har läst, en sådan bok det inte finns några fel i. Och så har jag förhandsbeställt Per Hagmans VÄNNER FÖR LIVET. Så det verkar bli en riktigt bra läs vår.

Idag fyller min lilleman 1 ÅR, och det är så stort

Idag var det ett år sedan den mest underbara lilla varelse kom till världen, jag kan inte förstå att jag har fått ett helt år och älska, upptäcka och bara leva med denna lilla människa. Jag är så tacksam en sådan här dag, tänk vad livet kan ge oss. Så idag så firar vi hela dagen lång. Just nu sover han en välförtjänt sömn efter presentöppning, gröt, papper, och massa tända ljus. Vissa dagar är för underbara.

Att läsa är att vara ensam

Har tänkt mycket på hur mycket tid jag lägger ned på läsandet, hur snabbt jag slänger mig på böckerna så fort jag får chansen och hur mycket jag har läst sedan jag lärde mig. Böcker har alltid följt mig, kan inte minnas när jag inte läst. Några få gånger har jag haft uppehåll, men tvingats tillbaka till mitt tvångsmässiga läsande, för att behovet blivit för stort. Och all tid man lägger ned på just denna sysselsättning, är tid då man är ensam, läsa kräver just ensamhet, ingen gruppsysselsättning. Därför undrar jag ibland vad som är vad, är det min stora kärlek till böcker som gör att jag faktiskt är mycket för mig själv, jag har lärt mig uppskatta just att få vara själv, sjunka in i andra världar, så mycket att jag väljer den framför mycket annat, ibland vänner. Detta är kanske sjukt, men det är så jag är. Att läsa är att vara ensam, på ett sätt.

Tre gånger Anne Swärd

Anne Swärd är en av dom svenska författare jag har en speciell relation till, när jag för ett antal år sedan läste hennes roman POLARSOMMAR, så var min enda tanke genom hela boken, det är så här man skriver en roman perfekt, det var inte handlingen, utan hennes kristallklara språk som fick mig att sluka den där boken. I dag så minns jag inte vad boken handlade om, men jag minns hur hennes språk kröp in i min hud. Denna kvinna kan skriva. Nu i våras läste jag hennes andra roman KVICKSAND och även i den så ringlade sig språket in i mig, jag ryser när jag läser henne, här var även handlingen, känslan lika stark, ett Köpenhamn i framtiden, tre öden som flätas samman och ändå inte. Nu har jag precis börjat läsa hennes senaste TILL SISTA ANDETAGET och även här så lever språket, men inte lika starkt, här dras jag in i LOs värld, en värld av barndom än så länge, en värld där filmen Till sista andetaget spelar en roll. Jag beundrar Anne Swärd otroligt mycket, skulle jag vilja skriva romaner, då skulle jag vilja kunna skriva som henne.

Den här pärlan fann jag på mitt bibliotek

Efter att fått börja året med att läsa DE INBJUDNA av Simone de Beauvoir, så kan det inte bli bättre av att jag fann en roman av henne som jag inte ens hört talas om, DE VACKRA BILDERNA, som jag nu ska sätta tänderna i. Jag verkligen dyrkar denna kvinna, efter att i 20 års åldern läst hennes geniala roman MANDARINERNA, så har hon följt mig. När jag för några år sedan plöjde hennes memoarer en höst, så nådde läslyckan nya höjder. Jag har däremot inte alls tagit in det verk som gjort henne mest känd, DET ANDRA KÖNET, jag har läst den, men inget mer.

Det enda jag kan säga är att har ni ännu inte läst MANDARINERNA, så gör det, och att man ska inte alltid klaga på dom små biblioteken, dom kan ha sina undangömda skatter, jag lär mig.

Envar och En handelsman i blod

Vårsolen lyser skarpt genom fönstret, sonen sover, jag överlever mina trötta illamående dagar genom att tänka att det går nog snart över och så beklagar jag mig för maken några gånger per dag. Jag har i alla fall hunnit läsa lite i alla fall, har läst ut den riktigt bra ENVAR av Philip Roth, en kort roman om en man som närmar sig döden, närmar sig en resa genom sig själv och det liv han levt. Jag föll för denna bok trots ett väldigt tungt ämnen, som Roth levandegjorde på ett vackert, konkret sätt. Det här var min första bok av denna man och nu ska det bli fler, för mig så liknade han en av mina favoritförfattare JOHN UPDIKE, som gick bort förra året. Nu har jag börjat läsa en komisk, mörk, realistiskt skriven bok EN HANDELSMAN I BLOD av Yh Hua. Det är också en av dom mest lästa romanerna i Kina och jag är redan fast.

Lever i förändring

Det har inte lästs speciellt mycket på sistone, har folk på besök i många dagar och sedan så har det börjat spridas förändringsvindar i detta hushåll. Vi har bestämt oss för att försöka lämna kära malmberget och flytta tillbaka till Umeå, en process som kan ta både kort tid eller längre, det är ju det här med jobb. En av orsakerna att vi vill flytta är för att jag har bestämt mig för att läsa till bibliotekarie, och detta inom några år i alla fall. Jag ska vara mammaledig ett bra tag till, syskon till lilleman väntas, så snart är det mer kaos här hemma och ännu mindre tid för läsning, men än så länge så hinner jag läsa så mycket som jag faktiskt vill, barn sover. Har börjat läsa Philip Roths ENVAR och den verkar mycket lovande, älskar amerikanska författare när dom skriver som Roth gör, då spritter det i kropppen av läsiver och det känns som texten påverkar mig, så det kommer att bli mer läst av denna man.

Påsken har börjat och än så länge är det bara roliga saker som händer

Idag har min lilleman tagit sina allra FÖRSTA STEG, och det är helt underbart och fantastiskt. Han har stått och tvekat några dagar, men idag så kom dom första små försiktiga stegen. En stor dag för mig som mamma :)

Och sedan så upptäckte jag igår att PER HAGMAN ska komma ut med en ny roman, det var fem år sedan den förra: ATT KOMMA HEM SKA VARA EN SCHLAGER kom, och den verkligen älskade jag, det är något med Per Hagman som fyller mig massa olika känslor, hans naiva, vackra syn på livet, hans sorglöshet som samtidigt är en svart melankoli, hans ödmjuka framtoning och ändå säkra syn på livet, fyller mig både med glädje och ett stråk av just melankoli. Jag ser verkligen fram emot hans nya roman, som verkligen låter som en roman skriven just av Per Hagman. Så ni som jag älskar denna man, håll ögonen öppna efter VÄNNER FÖR LIVET, för den här boken ska verkligen köpa.

HA EN GLAD PÅSK ALLA

Nu ska jag börja läsa

Joar Tibergs INGENTING HÄNDER och så här står det på baksidan:

"Följ med på folkrace, fågelskådning och armbrytningsmästerskap, till kärnkraftverk, gruvor och det tystaste skogarna. Detta är en bok om människor som envisas med att detta ingenting ska fortsätta att hända"

Låter som en beskrivning av där jag bor, och jag längtar efter att läsa detta samtidsreportage från perferin, där jag älskar att leva.

En författare att växa in i

Idag har varit en sådan morgon när vi har varit uppe i ottan, man vill knappt kolla vad som står på klockan, men upp måste man när den lille inte vill sova längre. Så jag har redan hunnit läsa medans sonen sov sin förmiddagsslummer. Just nu läser jag en författare som har jag växt in, det var inte kärlek vid första ögonkastet, men nu är MARGARET ATWOOD en av mina favoritförfattare. Hennes böcker kräver sin del av läsaren och tvingar mig in i hennes texter, som inte alltid är enkla, men som ger mig något som människa. Den bok jag läser nu av henne: LEVA I SYND OCH ANDRA BERÄTTELSER, är en serie noveller som belyser en kvinnas liv, från barndom till medelåldern och jag som börjat älska noveller på sistonet läser dessa med välbehag, Atwoods värld har en viss form av kantighet som jag älskar, människorna trycker sig igenom livet. Ni som ännu inte stiftat bekantskap med denna kvinnas författarskap rekommenderar jag romanerna: ALIAS GRACE ( som är helt lysande, en av dom bästa romaner jag läst) och DEN BLINDE MÖRDAREN.

Nu ska jag gå och leka med sonen, dricka lite mer kaffe och låta dagen börja.

Jag är tillbaka

Så var jag här igen, bland orden, bland önskan om att kunna dela upplevelser av dom böcker jag läser. Jag insåg att jag har ett behov av just detta. Så nu börjar jag om. Just nu sover sonen i spjälsängen och jag har just läst ut Elisabeth Rynells senaste roman HITTA HEM, en bok jag sett fram emot att läsa. Elisabeth Rynell är en författare jag har älskat sedan jag läste hennes magiskt vackra roman HOHAJ, och som jag sedan blivit mer och mer besviken på och den här romanen jag läst ut nu, var riktigt usel. Jag vet inte riktigt vad jag störde mig på, kanske hennes utsvävade språk, hennes kvinnoberättelser som jag inte känner något för, som jag stör mig på, för dom ger mig inget nytt, dom bara reproducerar. Jag är helt enkelt besviken. Men om ni ännu inte läst HOHAJ, så rekommenderar jag denna roman, jag kan fortfarande känna känslan som boken gav mig, den där myrar och djupa skogar spelar stor roll.