51 böcker, 51 historier

Jag har sedan detta år startade läst femtioen böcker, vilket ändå visar att jag hunnit läsa en del böcker. Kanske inte så många som jag gjorde innan sonen steg in i mitt liv, men vad gör det, jag är bara glad att böckernas världar inte försvunnit ut ur mitt liv. Men det som slår mig är hur många av dessa böcker kommer jag ihåg att jag läst, hur många har satt sin prägel inom mig, inte så många inser jag, kommer inte riktigt ihåg vilka jag läst. Ser på min läslista och det är sannings enligt bara några få som jag verkligen minns att jag läst, att dom följt med mig vidare, genom dagarna. Vissa böcker tycks vara sådana som lägger sig som en liten hinna över en och som kanske får en att känna, tänka lite annorlunda, som man är tacksam för att man fått chansen att ta del av. Sedan finns det någon form av brukslitteratur som man läser, tycker är någorlunda bra och som man sedan glömmer, eller rättare sagt inte tänker på. Så det jag inser är att litteratur kan vara så mycket, men för mig är det ändå en form av överlevnad, mitt sätt att andas, att vara, utan böcker skulle jag vara en annan person, en person jag inte kan föreställa mig. Så jag tackar all litteratur, den är min andning.

Återigen Danmark

För några år sedan läste jag den gudomligt fenomenala DEN STÄNGDA BOKEN, en sådan där bok som man inte kan hitta en mening som är fel, jag var helt uppslukad av den och sörjde när den tog slut. En intensiv bitterljuv historia om kärlek som aldrig blir, men som driver ett helt liv framåt. Så i lördags när jag och familjen besökte myrorna såg jag just den boken bland dom som såldes billigt, men eftersom jag har köpstopp och ett som jag följer så köpte jag inte den, även om jag ville och den kostade bara 30 kr. Sedan besökte jag i alla fall mitt andra hem stadsbiblioteket och bestämde mig för att se om Jette A Kaarsbo hade kommit ut med någon ny och till min stora glädje så hade hon det och den fanns inne. Så nu har jag börjat med DIN NÄSTAS HUS, och jag vet redan nu att den är bra, till och med riktigt bra, men den styrka som hennes förra roman tog tag i mig kommer inte den här göra. Men på kort tid befinner jag mig återigen i Danmark, och börjar tro att jag ska ta mig en närmare titt på detta lands litteratur.

Jag vill tipsa

Jag vill tipsa er alla om en blogg som jag tills nyligen inte vetat om, men som jag nu verkligen kommer att börja läsa: BOKSTADEN, där Ninni skriver på ett underbart ärligt sätt om böcker. Alltså ett tips från mig till er alla.

Den där Auster och Främlingen på Wildfell Hall

För någon dag sedan läste jag ut FRÄMLINGEN PÅ WILDFELL HALL av Anne Bronte, en bok som gjorde mig förvånad och samtidigt fylld av äkta läsglädje. För denna bok visade sig inte likna någon av hennes systrars romaner, den liknade inte mycket jag läst av den kvinnliga litteraturen under varken 1700-1800- talet. Här framträder en tung och svårmodig kärleksaffär fram, med missbrukets baksida som den stora följeslagaren . Här framträder också kvinnans utsatthet, att en kvinna har så få alternativ när hennes värld sakta rasar samman, här är det giftermålet som kvinnan varnas för i början i boken, hon varnas att tänka efter, att inte följa känslorna utan förnuftet. Anne Bronte skriver på ett väldigt konkret sätt, hon förskönar inte världen hon skriver fram utan låter den framträda som den är. Jag tyckte mycket om den här romanen och har därför hennes första roman AGNES GREY liggande bredvid sängen, hon hann bara skriva två romaner.

Nu har jag börjat läsa Paul Austers MANNEN I MÖRKRET och vad ska jag säga, jag är helt fast i denna mans bokvärld, i hans speciella sätt att skriva. Hur hans värld kryper in mig, fyller mig med glädje och uppfinnings rikedom. Den här mannen tröttnar jag aldrig på att läsa. Sakta men säkert så tar han sin bokmark inom mig, kanske kommer jag fastna för denna man som jag fastnat för Joyce Carol Oates värld som blivit en sådan stor del av mitt läsjag.

Vackra bloggar

Vill börja med att tacka dom som gett mig denna utmärkelse, Lisa och Tekoppen jag skulle vilja ge er en likadan, men eftersom jag nu inte får detta så lägger jag nu upp sju bloggar som jag läser så ofta jag kan.

Snowflakes in rain: den här bloggen är så full av allting, jag blir verkligen glad när jag läser denna, som sagt en av dom mest spretiga bloggarna, men också en av dom mest underhållande.

En full bokhylla är en rikedom: jag har läst den här bloggen i några år, och allra helst sedan jag insåg att hon och jag väntade barn samtidigt. Nu följer jag den för hennes intressanta inlägg, som får mig att tänka till.

Signes blogg: den här bloggen ligger lite ner nuförtiden, därför uppmanar jag henne att fortsätta blogga, jag saknar dig och din syn på böcker som så ofta får mig att känna igen mig.

Hermia Says: det här är den blogg jag följt längst och jag tröttnar aldrig på att läsa hennes tänkvärda inlägg, där passionen för böcker verkligen lyser igenom. Det här är bokbloggande av hög kvalitet.

Looking för Mr. Goodbook: den här bloggen får mig att drömma mig bort, att längta efter mer böcker att äga och läsa, här känns böcker vackra och nödvändiga.

Samtidigt hos Helena: en av dom bloggar som alltid följer mig, alltid underhållande och som jag saknar om jag inte läst den på ett tag.

Hannah och hennes blogg: en ny blogg för mig, men som känns som den förtjänar uppmärksamhet och som jag ser fram emot att läsa mer av.

Nu till sju saker om mig själv, ingen lätt uppgift

* Jag har läst till präst, han med ungefär fyra av fem år, när min tro inte längre fanns där och i dag ångrar jag inte mitt beslut.

* Det jag förutom böcker älskar allra mest att göra är att åka slalom

* En av mina stora drömmar är att en gång bli utgiven poet, jag skriver alltså

* Jag älskar att städa, skulle önska att jag hade mer tid till den sysselsättningen, innan jag fick barn så var jag pedant av stora mått, vad jag är nu är snarare motsatsen.

* Har läst Prousts På spaning efter den tid som flytt och älskade denna serie

* Jag är uppvuxen med tjugo draghundar

* Jag har i hela tretton år färgat mitt hår svart, den normala hårfärgen vet jag inte längre hur den ser ut

Det var nog allt jag hade att komma med

Så här ser du ut just nu utanför mitt fönster

Jag skulle inte ha något emot att flytta ut hit till havet för gott, att jag får uppleva havet från morgonen till kvällen är en lisa för min själ. Sonen och jag spenderar hela våra dagar här ute, för maken måste ha bilen och jag älskar det, även han. Vi har hittat våra rutiner, rutiner tycks vara a och o för ett litet barn, vi plockar lingon, slänger sand i havet, tittar på havet och bara är. På kvällen tar maken honom ut till fiskelägret som ligger här bredvid och jag kan pusta ut så där lite grann. Visst kan jag längta in till staden, men just nu mår jag bara bra ( trött är jag var jag än är).

I morgon ska vi lyssna på syskonet och fira att vi faktiskt har varit gifta i hela åtta år och jag ska hämta massa reserverade böcker på biblioteket. Nu ska jag snart få lägga mig och läsa, Anne Bronte är en väldigt intressant bekantskap

Det här med läsork

Jag vill verkligen läsa böcker, jag vill läsa så ofta jag kan och jag vill läsa i timmar, men jag kan konstatera att det inte riktigt blir som jag tänkt mig. Sonen sover en gång per dag mellan 1 - 2 timmar och jag slänger mig så fort jag får chansen ned i sängen och tar upp boken jag läser för tillfället, där upptäcker jag till min besvikelse varje dag att jag är för trött för att läsa, hela min kropp skriker efter vila och rättare sagt sova är vad jag gör. Samma sak inträffar kvällstid, jag är för trött. Det är mindre än tre månader kvar innan jag är beräknad att föda den lilla knatten i min mage och graviditeten, ta hand om en ettåring hela dagarna själv gör mig till en väldigt urlakad människa. Men jag tänker inte ge upp, jag kanske måste lära mig läsa även fast jag är trött, för att jag kommer vara trött några månader, år framåt. För jag saknar mina böcker.

Havet, måleri och en av systrarna Bronte

Har precis läst klart Carsten Jensens SISTA RESAN medan sonen tog en lång vila. Den här boken utspelar sig precis som Jensens förra VI, DE DRUNKNADE vid havet, på havet och livet runt havet. Det som skiljer sig är att den här boken handlar om en enda man Carl Rasmussen, en verklig dansk konstnär, som blivit känd för sina marinmålningar. Boken är en resa in i Rasmussens inre, en bok om en konstnärs kamp, emot det mörka han bär inom sig, emot en sorg han inte vill släppa fram. Boken rör sig hela tiden närmare ett sammanbrott, en önskan om att kanske våga mer än man klarar av, hur konsten i sig inte alltid visar det sanna. Jensen skriver med ett otroligt vackert språk, ett språk som känns, som får en att känna den krypande ångesten som sakta växer fram. Även om den här boken är inte är lika storslagen som den förra, så är den en mörk liten skatt, som bör läsas.

Nu ska jag börja läsa FRÄMLINGEN PÅ WILDFELL HALL, av Anne Bronte, den enda av systrarna Bronte jag ännu inte prövat på att läsa. Jag har egentligen inte så mycket förväntningar på henne, kan denna bok verkligen vara så bra som Svindlande höjder eller Jane Eyre, jag det får jag upptäcka själv. Men det lovar gott med ord på baksidan som konstnärsroman, hennes hemliga drömmar och önskningar. Så i kväll träder jag in mitten av 1800-talet igen.