söndag 9 oktober 2011

Den följande veckan har bestått av

av ett underbart besked, en fantastiskt film, lite Harry Potter, en författarkväll med Maj Gull Axelsson och så har jag hunnit läsa halva Haruki Murakamis 1Q84.

Det underbara beskedet, eller rent av det fantastiska är att min make har fått jobb här i Umeå, i stället för att pendla 20 mil med tåg varje dag, så finns han runt hörnet. Kan inte säga vad det betyder för den här lilla familjen, mer än allt just nu. Kan också säga att första året som Bottniabanan har gått så har det emellanåt varit rena katastrofen. Så vi har firat.
Sedan måste jag bara rekommendera filmen JANE EYRE, tala om en film så spände samma strängar i mig som boken gjorde, hur Janes suggestiva mörker gör henne till en hjältinna av en speciell sort, en som ser på livet, med livets ögon. Jag var helt trollbunden av denna film, ville inte att den skulle ta slut och så var det med boken också.
I veckan kom också den första smset från biblioteket om att en av mina reserverade böcker fanns att hämta Murakamis 1Q84, vad jag tycker om den är fortfarande svårt att säga, den är inte riktigt lika direkt som hans tidigare böcker, där man mer eller mindre slungats in i hans speciella värld och där jag velat stanna länge, jag älskar verkligen den här mannens fantasivärldar, hans sätt att skriva, att se på människor och livets kanske innersta mening, han gör mig till en bokslukare. Så vi får se vad jag har att säga när jag läst ut den, för släppa den kan jag inte, den känns bara lite tunn i kanterna än så länge, men det kan ju bero på att det är en triologi. Boken får följa med mig på lunchen, återigen fast i bokvärldens "ta alla chanser att läsa", det känns som jag håller på att landa igen. Utan böcker är jag inte riktigt mig själv känner jag. Nu får vi se vad den här veckan har att erbjuda.

lördag 1 oktober 2011

Idag ska jag göra något som jag knappt minns när jag gjorde senast.

Jag ska gå på bio och se den senaste filmatiseringen av JANE EYRE, jag ser fram några timmars kostymdrama av bästa sort, men mest ser jag fram emot och sjunka ned i bions mörker och glömma yttervärlden. Jag som verkligen har älskat att gå på bio har inte satt min fot i en sådan sedan barnen kom, men idag börjar jag om. Sedan har jag svårt att tro att man kan föra över denna fantastiska bok till filmduken, jag minns med en sådan skärpa hur det var att läsa denna bok första gången, det var en läsupplevelse utöver det vanliga. Så att jag inte har vågat läsa om den igen, men vem vet nu kanske jag vill göra det igen. Så denna soliga lördag så ska jag återigen bli en bio människa, det är stort.

torsdag 29 september 2011

Den här dagen


Började med en tappad röst, läste Mulle Meck för storebror när han satt på pottan, hittade en fem timmar spotifylista med bara Ryan Adams låtar, städade igenom hemmet, hann börja på Paul Austers OSYNLIG. Och nu ska jag i väg och plöja kurslitteratur, en fantastisk rolig sådan.

tisdag 27 september 2011

Kanske rubriken blir för tråkig om jag bara säger HEJ igen


Ja så var det dags för ännu ett försök att rycka upp den här smått döda blogg från sina sista ryckningar. Jag vill verkligen att den ska få tillbaka sitt liv. Tidpunkten att komma tillbaka till boklivet sammanfaller ju med att jag faktiskt på nästan ett år har börjat läsa böcker, börjat längta böcker igen. Reservationslistan på biblioteket har fått liv igen, bokhögen vid sängen har blivit en hög igen. Därför så är det nog en bra tid att börja blogga igen. Det har varit ett år, med två riktigt små barn, en make som pendlat 20 mil med tåg varje dag, det har varit trötta kvällar och rätt ofta sjuka barn. Har helt enkelt haft en underbart, smått jobbig tid och böcker har jag jag mest saknat med ett dåligt samvete i botten. Men nu så har hösten visat sitt regn, sina blöta vackra löv, sin klara luft och en mamma som släppts ut på grön bete bland teologiska kurser och böcker, jag är faktiskt i ett fantastiskt läge i mitt liv just nu. Jag har vid hela 35 års ålder kommit fram till vad jag ska bli som stor, jag har hittat hem och präst kallet bultar i mitt hjärta. Så därför har jag nu på något sätt haft orken att släppa in böckerna igen, maken är hemma med dom små och jag kan fritt gå runt bland böckerna i magasinet på universitetsbiblioteket och bara njuta. Den bok som väntar på mig på kvällen, eller vid lunchen är just nu Amos Ozs LANTLIGA SCENER, en smått fantastiskt novellsamling som får min hud att nästan rysa av läs lycka, jag är verkligen djupt betagen av den Ozs sätt att skriva, hans självklara språk och hans hantering av det smått existensiella i tillvaron, han ser det lilla i det stora. Han är verkligen värd att lägga lästid på. Så nu öppnar jag officiellt upp den här bokbloggen igen. Välkomna.

torsdag 24 februari 2011

Kanske vi ska ta tag i den här bloggen igen


Smyger till mig lite skrivtid, har både hunnit börja sakna blogg och läsandet sedan jag skrev här sist, kanske är det så att den värsta bebisbubblan har börjat spricka. Lillebror är inte så liten längre, i alla fall så känns det så för mig och storebror har vant sig vid att vara just storebror. När det kommer till läsandet så har jag väl inte gjort så många framsteg, men jag har i alla fall läst årets första bok och för mig med minimal lästid så var det stort. Och det visade sig också vara en riktigt bra bok FRÄMMANDE JORD av Jhumpa Lahiri. Åtta noveller som belyser hur det är att leva som en indisk invandrarfamilj i USA och dessa noveller växte fram så starkt och med ett gnistrande språk som grund och ett gehör för det lilla, så lämnade denna novellsamling mig med en önskan om att läsa mer av allt som kan få mig känna så här för läsningen. Så mitt motto detta år blir att verkligen välja ut böcker med omsorg, att det jag hinner läsa ska vara stor litteratur.