Har precis börjat läsa AVVÄGAR av Tawni O´Dell och är redan lika fast som jag var när jag läste hennes senaste roman på svenska KÄRA SYSTER. Hennes bokvärldar utspelar sig i Pennsylvanias bergstrakter, karga miljöer, nedlagda industrier, gruvor och människor som lever i perferin. Jag älskar hennes sätt att beskriva både människor och miljöer, det känns lite som hur jag tror det är till viss del att leva häruppe där jag bor. Men även här är jag bara en åskådare, ingen som riktigt har den riktiga inblicken. Men jag är som sagt helt fast i hennes böcker.
Sedan har jag läst klart STALINS KOSSOR av Sofi Oksanen och är inte helt tagen av denna bok, utan jag är nog mer tudelad. Jag tycker det är en helt genialisk skriven bok om hetsätning i dess alla olika former, där beskriver författaren en kvinnas kamp mot något som hon aldrig kommer vinna över, hur det här med mat och ätande kan handla om något helt annat än att bara äta. Hon beskriver så klart hur det är att konstant behöva något för att döva, för att dölja en skam som följer en. Sedan har hon velat ge en förklaring till varför huvudpersonen har fått ätstörningar och det är där jag tycker boken faller, jag kommer på mig att jag nästan skummar sidorna som utspelar sig bakåt i tiden i Estland och det gör att jag inte tycker boken riktigt sitter ihop. Det är vad som skiljer hennes senaste roman UTRENSNING, som gjorde ont i både kropp och själ, varje ord flöt in i en, den var helt briljant. Men jag kommer fortsätta läsa böcker av denna författare, men med kanske lite mindre förväntningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar