söndag 9 oktober 2011

Den följande veckan har bestått av

av ett underbart besked, en fantastiskt film, lite Harry Potter, en författarkväll med Maj Gull Axelsson och så har jag hunnit läsa halva Haruki Murakamis 1Q84.

Det underbara beskedet, eller rent av det fantastiska är att min make har fått jobb här i Umeå, i stället för att pendla 20 mil med tåg varje dag, så finns han runt hörnet. Kan inte säga vad det betyder för den här lilla familjen, mer än allt just nu. Kan också säga att första året som Bottniabanan har gått så har det emellanåt varit rena katastrofen. Så vi har firat.
Sedan måste jag bara rekommendera filmen JANE EYRE, tala om en film så spände samma strängar i mig som boken gjorde, hur Janes suggestiva mörker gör henne till en hjältinna av en speciell sort, en som ser på livet, med livets ögon. Jag var helt trollbunden av denna film, ville inte att den skulle ta slut och så var det med boken också.
I veckan kom också den första smset från biblioteket om att en av mina reserverade böcker fanns att hämta Murakamis 1Q84, vad jag tycker om den är fortfarande svårt att säga, den är inte riktigt lika direkt som hans tidigare böcker, där man mer eller mindre slungats in i hans speciella värld och där jag velat stanna länge, jag älskar verkligen den här mannens fantasivärldar, hans sätt att skriva, att se på människor och livets kanske innersta mening, han gör mig till en bokslukare. Så vi får se vad jag har att säga när jag läst ut den, för släppa den kan jag inte, den känns bara lite tunn i kanterna än så länge, men det kan ju bero på att det är en triologi. Boken får följa med mig på lunchen, återigen fast i bokvärldens "ta alla chanser att läsa", det känns som jag håller på att landa igen. Utan böcker är jag inte riktigt mig själv känner jag. Nu får vi se vad den här veckan har att erbjuda.

lördag 1 oktober 2011

Idag ska jag göra något som jag knappt minns när jag gjorde senast.

Jag ska gå på bio och se den senaste filmatiseringen av JANE EYRE, jag ser fram några timmars kostymdrama av bästa sort, men mest ser jag fram emot och sjunka ned i bions mörker och glömma yttervärlden. Jag som verkligen har älskat att gå på bio har inte satt min fot i en sådan sedan barnen kom, men idag börjar jag om. Sedan har jag svårt att tro att man kan föra över denna fantastiska bok till filmduken, jag minns med en sådan skärpa hur det var att läsa denna bok första gången, det var en läsupplevelse utöver det vanliga. Så att jag inte har vågat läsa om den igen, men vem vet nu kanske jag vill göra det igen. Så denna soliga lördag så ska jag återigen bli en bio människa, det är stort.