tisdag 8 juni 2010

Ett personligt inlägg


Har ingen stor lust att blogga om böcker, trots att jag läser lite då och då. Det är så mycket som händer nu. För någon dag sedan fick vi veta att min man inte fick den heltidstjänst han sökt i anslutning till Umeå, däremot fick han veta att han kunde få en annan tjänst på samma arbetsplats men att den inte var en tillsvidare tjänst utan endast i 18 månader, men med chans till förlängning. Först reagerade jag med att vi kan inte ge upp den fasta tjänsten han har här, men nu vet jag inte längre. Jag vill helt enkelt inte bo kvar i malmberget och det är så svårt att få en fast tjänst i Umeå, så det kanske tar år innan den chansen kommer och känslan av att bo här i flera år gör mig inte direkt upprymd. Jag vill börja plugga, komma till en större stad där jag kan känna mig mer hemma än vad jag gör här. Så ska man våga chans med snart två barn, jag som endast kan få lite strödagar inom äldrevården och det om tidigaste om ett år och ska börja plugga utan studiemedel. För att man hoppas att livet ska bli bättre för hela familjen någon annanstans och för att ens svärmor snart för två år sedan fått diagnosen alzheimer och vi är dom enda som kan ta hand om henne i Umeå.

Nu blev det mer personligt än vanligt, men jag går i så många tankar just nu.

2 kommentarer:

  1. Usch,jag förstår att det är jobbigt! Så många tankar. Men jag tror att det löser sig om man tar chansen. Det kanske inte löser sig som man tänkt sig, men ändå!

    SvaraRadera
  2. Tack för väldigt snälla ord, och som du skriver så löser det nog sig om man vågar ta chansen och det är precis vad vi har gjort. Vi flyttar till Umeå i sommar och det känns faktiskt riktigt bra sedan beslutet väl fattats. Och då måste vi se till att träffas när du och familjen befinner er i Umeå.

    SvaraRadera