Det här med högar

En hög håller på att växa hos mig, den växer några centimeter för varje vecka och inte tycks denna stanna i växt heller. Jag pratar om min bokhög vid sängen, det började med två, tre böcker nu är den ett antal böcker högre. Jag får inte nog av att hämta hem och reservera mig för nya böcker från biblioteket, det går däremot inte lika fort att läsa dom. Men det här beteendet har jag haft så länge jag kan minnas, jag får inte nog av böcker som ligger där vid sängen och lockar mig till läsning. Det är tur att dom skickar påminnelser i tid från biblioteket när lånetiden börjar närma sig sitt slut, så att jag antingen kan snabbt läsa ut boken, låna om den, eller tvingas lämna tillbaka den. Jag gissar att jag aldrig kommer att få nog av att bygga högar.

En hyllning

Idag när jag satt på biblioteket och pustade ut efter att gått något varv på stan, (känner mig som en åttioåring i kroppen, det känns som hela jag är en blytung kropp som jag drar runt på, graviditeten närmar sig det stadiet när jag vill att den lilla ska komma ut) då insåg jag att jag älskar biblioteket. Jag satt med två nya böcker som jag hämtat ut i famnen, två böcker jag inte skulle ha köpt själv, som kanske inte ens finns att köpa längre, jag kände mig två böcker rikare. Samma känsla känner jag när jag lämnar tillbaka dom böcker jag läst, att jag trivs med att känslan att nu ska någon annan få hålla i dom böcker jag läst, någon annans ögon skall få insupa texten och få en upplevelse olik min. Köpstoppet har på något sätt gjort mig friare och det är en känsla som gör det lätt att hålla mitt löfte om att inga nya böcker ska köpas på ett år, kanske fortsätter jag längre, vi får se. Till och med det faktum att jag har mycket mindre böcker i mitt hem än innan jag gjorde både rensning av böcker och bokhyllor, dom böcker som står i min enda bokhylla är dom jag älskar allra mest, dom som jag vill se varje dag, dom böcker jag vill minnas att jag läst, dom böcker som är mina vänner på ett sätt. Det här inlägget är en ren hyllning till biblioteket, som gör mitt köpstopp så mycket enklare, nästan till en form av njutning.

Jag vaknade upp till

Jag sov när dom meddelade att Mario Vargas Llosa har fått årets nobelpris, så stort intresse har jag för omvärlden just nu, lever mest i en egen liten bubbla. Jag kan däremot säga att jag har läst honom, inte på samma sätt som när Doris Lessing fick det, henne hade jag läst det mesta av, men en eller två böcker har jag faktiskt läst och tyckt om. Men jag känner ändå inte att jag är så intresserad av att upptäcka så mycket mer av denna man, inte just nu i alla fall. Är fortfarande besviken på att Oates inte fick det i år igen och tills dess hon får det, eller någon annan av min tre kandidater så kommer det vara en besvikelse varje år.

Bara ett konstaterande - om jag fick bestämma

Då skulle någon av dessa tre vinna i morgon, men det är ju bara vad jag tycker och önskar så där i hemlighet.

* Joyce Carol Oates

* Haruki Murakami

* Amos Oz

Jag skulle även ha skrivit John Updike men han gick ju bort för något år sedan, så han hann aldrig få det. Men jag kommer som vanligt stå som ett fån i morgon och inte ha en endast aning vem vinnaren är, men det positiva med den utgången är att jag får upptäcka ett helt nytt författarskap. Den enda nobelpristagare som jag verkligen hade läst innan hon fick det var Doris Lessing, hon är en av dom författare som står mitt läsarhjärta nära. Ja vi får väl se i morgon, men skulle någon av mina kandidater vinna då kommer nog mitt gravidjag gråta några tårar, för dom är aldrig långt borta nuförtiden.

Kom hem med dessa - en form av lycka

Igår var första dagen sonen och jag var hemma själva i den nya lägenheten och i den nya staden. Först lekte vi i lekparken, jagade en katt och sedan begav vi oss till stadsbiblioteket, hade riktigt roliga böcker att hämta denna gång. Varje gång Joyce Carol Oates kommer ut med något nytt så känner jag mig som ett barn i en godisaffär, jag bryr mig inte ett dugg om recensioner eller något sådant, jag älskar helt enkelt det mesta hon skriver i sitt eget namn, hon är den författare som berört mig allra mest. Så nu var det dags att hämta ut LILLA HIMLAFÅGEL, och Richard Yates EASTER PARADE, en bok jag hoppas en del på. Hans REVOLUTIONARY ROAD, är en bok som följt mig, det var något med den som inte riktigt har släppt. Så sonen fick springa runt, klättra upp på stolar och hämta böcker han inte hade tid att titta i, det är så min lilla son ser på biblioteket än så länge, hemma kan han sitta ned i ens knä och läsa någon minut, men inte på biblioteket och han gråter när vi går därifrån. Så i kväll ska jag förhoppningsvis krypa ned i sängen och börja läsa Lilla Himlafågel och känna den där formen av lycka när en bok jag längtat efter väntar.

Nu är det färdigt flyttat

I dag var första dagen i lägenheten och bokhyllan och böckerna är på plats, men med en insikt. Även fast man slänger 12 kartonger böcker på återvinningen så får inte dom böckerna man har kvar plats i bokhyllan, så det blir och skaffa en till. Jag är lite besviken, men det är kanske bra och få en till när köpstoppet en dag får sitt slut.

51 böcker, 51 historier

Jag har sedan detta år startade läst femtioen böcker, vilket ändå visar att jag hunnit läsa en del böcker. Kanske inte så många som jag gjorde innan sonen steg in i mitt liv, men vad gör det, jag är bara glad att böckernas världar inte försvunnit ut ur mitt liv. Men det som slår mig är hur många av dessa böcker kommer jag ihåg att jag läst, hur många har satt sin prägel inom mig, inte så många inser jag, kommer inte riktigt ihåg vilka jag läst. Ser på min läslista och det är sannings enligt bara några få som jag verkligen minns att jag läst, att dom följt med mig vidare, genom dagarna. Vissa böcker tycks vara sådana som lägger sig som en liten hinna över en och som kanske får en att känna, tänka lite annorlunda, som man är tacksam för att man fått chansen att ta del av. Sedan finns det någon form av brukslitteratur som man läser, tycker är någorlunda bra och som man sedan glömmer, eller rättare sagt inte tänker på. Så det jag inser är att litteratur kan vara så mycket, men för mig är det ändå en form av överlevnad, mitt sätt att andas, att vara, utan böcker skulle jag vara en annan person, en person jag inte kan föreställa mig. Så jag tackar all litteratur, den är min andning.