Kanske rubriken blir för tråkig om jag bara säger HEJ igen

Ja så var det dags för ännu ett försök att rycka upp den här smått döda blogg från sina sista ryckningar. Jag vill verkligen att den ska få tillbaka sitt liv. Tidpunkten att komma tillbaka till boklivet sammanfaller ju med att jag faktiskt på nästan ett år har börjat läsa böcker, börjat längta böcker igen. Reservationslistan på biblioteket har fått liv igen, bokhögen vid sängen har blivit en hög igen. Därför så är det nog en bra tid att börja blogga igen. Det har varit ett år, med två riktigt små barn, en make som pendlat 20 mil med tåg varje dag, det har varit trötta kvällar och rätt ofta sjuka barn. Har helt enkelt haft en underbart, smått jobbig tid och böcker har jag jag mest saknat med ett dåligt samvete i botten. Men nu så har hösten visat sitt regn, sina blöta vackra löv, sin klara luft och en mamma som släppts ut på grön bete bland teologiska kurser och böcker, jag är faktiskt i ett fantastiskt läge i mitt liv just nu. Jag har vid hela 35 års ålder kommit fram till vad jag ska bli som stor, jag har hittat hem och präst kallet bultar i mitt hjärta. Så därför har jag nu på något sätt haft orken att släppa in böckerna igen, maken är hemma med dom små och jag kan fritt gå runt bland böckerna i magasinet på universitetsbiblioteket och bara njuta. Den bok som väntar på mig på kvällen, eller vid lunchen är just nu Amos Ozs LANTLIGA SCENER, en smått fantastiskt novellsamling som får min hud att nästan rysa av läs lycka, jag är verkligen djupt betagen av den Ozs sätt att skriva, hans självklara språk och hans hantering av det smått existensiella i tillvaron, han ser det lilla i det stora. Han är verkligen värd att lägga lästid på. Så nu öppnar jag officiellt upp den här bokbloggen igen. Välkomna.